Kaniner och höns // Kanit ja kanat

Pikkutiput kesällä 2020

Kycklingarna sommaren 2020

Svenska texten här under

Elämä on yllätyksiä täynnä, niin kävi tälläkin kertaa. Yksi meidän kanoista ei ole viihtynyt muiden kanojen kanssa, muutama viikko mennyt niin että kana on käynyt  syömässä muiden kanojen kanssa. Syötyään kana on lähtenyt tarmokkaasti kävellen kohti kasvihuonetta ja hävinnyt jonnekin ennen kuin olen päässyt lähelle. Muutama päivä sitten hän oli tuonut muutaman pikkutipun kanalan aitaukseen. Siellä ne oli eräänä kauniina aamuna kun tulin ruokkimaan kanoja. En ollut ensin uskoa mitän näin, piti pysähtyä ja katsoa oikein tarkasti, Ja totta se oli, kana oli tuonut mukaansa kahdenksan pikkutipua, ensin oli vaikea nähdä kuinka monta niitä oli, koska kana antaa pikkuisille lämpöä ja suojaa siipiensä alla.  Aivoni meni siinä vaiheessa solmuun, olen aikaisemmin kertonut että meillä on ollut kanoja, mutta ei koskaan pikkutipuja. Kilautin siis kaverille, joka kertoi että pikkutiput tarvitsevat paljon proteiinia, muuten voivat syödä samaa ruokaa kuin kanat muutenkin syövät. Pikkutiput saavat nyt raejuustoa, kaurapuuroa, leipää, rakettispegettia ja vesimelonia.

Ensin laitoin kanalle ja pikkuisille suojaksi marsuhäkin kalteriosan. Siihen tuli vielä vanha ketunhäkki päälle, kaikki suojaksi, koska täällä liitelee paljon haukkoja. 

Eilen kanaperhe muutti kasvihuoneeseen, missä pikkuiset saavat tutustua tomaattiviidakkoon ja kana pääsee vihdoinkin kylpemään

Tarina jatkuu alempana

🍀🐓🐔🐔🐓🍀

Världen är full av överraskningar och för en vecka sedan blev det en stor överraskning.

En av våra hönor har inte vistats i hönsgården så myckte den sista tiden . I flera veckors tid har hon bara kommit och ätit och sedan snabbt gått tillbaka, försvunnit bakom växthuset.

Så en morgon hade hon kommit till hönsgården med många små kycklingar. 

Några av dem gömde sig under sin mamma hönans vingar. Det var omöjligt att räkna hur många de var. Och jag måste medge att jag blev litet till mig av det hela, litet såndär panikkänsla.

Om du skrållar litet neråt i texten, kan du läsa om att vi har haft hönor förut, de ruvade också på äggen ibland, men det blev aldrig kycklingar. 

Nåja, men min hjärna fungerade inte då jag såg hönan och alla kycklingarna. Fick i alla fall tag på min goda vän Kati och hon berättade år mig att det inte är så konstigt, kycklingar äter i princip samma sak som hönor i allmänhet, dvs det mesta du kan hitta på, bara de inte får för salt mat. Viktigt är att de får i sig tillräckligt mycket protein, dvs grynost, gräddfil, mm, som är tillräckligt mjuk mat, så att de kan växa och bli friska hönor och tuppar. 

Eftersom vi har många hökar, som flyger här över, så fick hönorna också skydd, 

gallerdelen av en marsvinsbur och en gammal minkbur, allt för att mamma hönan och de små kyckligarna skulle ha det så bra som möjligt. Vått om fötterna blev de nog för den lilla familjen, plasten som jag satt som regnskydd ovanpå ville inte riktigt hållas i stormen och vattnen rann in på marken. I går fick familjen höna flytta in i växthuset. 

Glädjen var stor, mamma höna började "bada" i jorden och småttingarna tyckte att det var spännande att utforska den spännande djungeln av växter i sin nya  bostad. 

Läs mera här nedan 

20.3.2020

Suomenkielinen teksti alempana

🐓🐔🐥🐔🐓

Då vi flyttade till gården hade vi höns med oss. De kom med flyttlasset och flyttade in i det som senare skulle bli stall, nån slags gammal ladugård, som säkert inte varit använd på 40år, nåja, så såg det ut i alla fall. Där fanns det ett litet rum, som antagligen fungerat som något slags förvaring för mat, potatis, lök mm. Vi fixade sittpinnar och reden, där hönsen kunde värpa sina ägg..  Hönsen fick vara inne i stallet några dagar, så att de lärde sig var de skulle bo. Hönsen var sällskap till vår då 5-årga Hilda,  som snabbt fick en ny kompis, shetlansponnyn Staccato, "Stakku"

Hönsen spenderade sin tid ute på gården. De höll sig på ett avstånd på ungefär 40m från sitt hönshus. Vi bjöd dem på något slags hönsfoder och så fick de havre och vatten. Eftersom det är väldigt vikitgt att höns får rent vatten, så hade de flera olika skålar med vatten på gården. Jag tänkte inte så mycket på det då, men har nu, då jag måste tänka efter vad jag skall mata hönsen i växthuset med, förstått att det var ett verkligt optimalt sätt som de fick leva på. Hönsen gick på gården och grävde litet och så åt de vad de hittade. Antar att de var lyckliga höns. Det var klart att de ganska ofta fick nån matbit, överbliven havregrynsgröt från morgonmålet  och något som barnen matat dem med. Om sanningen skall fram så visste jag ju inte alltid vad de sysslade med, de äldre barnen alltså. Nåja, men alla mådde bra, både barnen och hönsen och jag. På vintern var det ju litet jobbigt och hålla hönsen med vatten, men hönsen överlevde litet isiga vattenkärl också. Vad jag minns, så var jag endast litet orolig för hur hönsen skulle klara sig då någon fågelinfluensa härjade.                                                                                                                                                   Hönsen borde ha varit inne, för att inte bli smittade av vilda fåglar, som kunde bära på viruset. Någon sådan möjlighet fanns inte. I stallet fanns två hästar, vilket ledde till att det också fanns många barn, stallsdörren  var alltid öppen 

och hönsen, hästarna och barnen sprang fritt på gården. 
Hästarna fick snabbt ett staket, eftersom de tyckte att gräset var grönare på grannens åker. 

Nu bor då våra höns i växthuset, åtminstone över vintern. 
Planerna på hur deras sommarhus skall se ut är många och flyger sas fritt. Ett eget litet hus skall de få, osäkert är ännu om det skall bli en lyxvilla eller träkåk , vi får se. 
I växthuset finns en varmbädd, vi har kört dit otaliga skottkärror med hästdynga, halm och sågspån. För att hålla igång det hela, så det hela skall alstra värme, har jag slaskämbare inne, kaffesump, bananskall mm grävs ner i bädden i hönshuset. Den har hållits varm, men en del arbete med att vända och lägga på torrt strö har det varit. Om det skulle ha varit en riktigt kall vinter, så skulle denhär värmen inte ha räckt till. Hönsen klarar sig med några minusgrader, men problemet är ju vattnet som fryser. 
Växthushönsen äter havre och "Munitus". Dessutom för de riven morot, groddar av havre, linser, gröt, kokt potatis mm. Som tidsfördriv har de fått halverade kålhuvuden, upphängda hela äpplen mm  frukt och grönsaker. Dessutom gräver de stora gropar i sin värmebädd och ingen vet vad de hittar där 

Mera bilder längst ner på sidan

Kanat tulivat muuttokuorman mukana kun muutimme tänne. Vanhassa navetassa, mikä näytti siltä että oli ollut käytössä viimeksi noin 1970-luvulla

, oli tilaa Hildalle ja kanoille. Hilda oli silloin 5 vuotias ja sai muutaman viikon päästä oman kaverin, "Stakku" Staccato, shetlanninponi, joka oli kyllästynyt työskentelään ratsastuskoulussa.
. Kanat saivat oman huoneen tallista, mikä todennäköisesti oli toiminut jonkun näköisenä varastona, perunoiden ja sipulin yms säilytyspaikkana. Kanala varustettiin kanoille sopivaksi ja vaikka huone oli pieni niin kanat viihtyivät. Muutaman päivän kuluttua kanat pääsivät ulos, ja liikkuivat vapaasti pihalla. Kanoja ruokittiin kanalassa, kanoille tarkoitetulla rehulla, lisäksi saivat kauraa ja vettä. Päivällä ulkona liikkuessaan kaapivat maata ja söivät mitä löysivät. Vesiastioita oli myös pihalla.
Silloin en sen kummemmin miettinyt kanojen ruokaasioita, mutta nyt kun kanat asuvat kasvihuoneessa, ja eivät saa hankkia ravintonsa vapaasti, olen perehtynyt asiaan vähän tarkemmin. Vapaana liikkuvilla kanoilla oli todennäköisesti todella hyvät oltavat, olivat onnellisia. Lapset oppivat elämään lähellä eläimiä, pihalla pyörivät kaikki, hevoset, kanat ja omat lapset ja heidän kaverit, kanat saivat varmasti osansa lasten välipaloista. Hevoset saivat pian aitauksen, ruoho oli silloinkin herkullisempaa naapurin pellolla. Lapset ja kanat pysyivät yleensä omalla pihalla, kanat olivat korkeintaan 40m etäisyydellä omasta kanalastaan. 

Järjestelyt olivat toki vähän hankalia talvella, kanojen vesiastiat jäätyivät ja lämmintä vettä vaihdettiin usein. Eli en sen kummemmin miettynyt kanojen asioita, paitsi silloin kun tuli varoitus lintuinfluenssasta ja kanojen olisi pitänyt pysyä sisätiloissa, mikä oli todella vaikea asia toteuttaa, kun olivat tottuneet olemaan ulkona.

Tällä hetkellä kanat asuvat kasvihuoneessa. Järjestelyt tilapäisiä ja heille pitäisi rakentaa oma talo. Suunnitelmat ovat valmiina, mielellään kanojen uusi talo voisi olla luksushuvila, mutta katsotaan nyt katsotaan nyt mimmoinen liiteri siitä tulee. 
Kanojen perusruokinta on edelleen sama, kauraa, "Munitus" ja puhdasta vettä.
Lisäksi keitän heille monivilja-puuroa, keitettyjä perunoita, idätän kauraa, linssejä yms. Porkkana/omenaraaste on suurta herkkua ja virikkeenä annan heille puolikkaan kaalin tai ripustan kokonaisia omenoita. Lisäksi kuopivat "lämpöpetiä", hevosen lantaa/kutterilastuja/heinää/olkia, minkä olen saanut lämpiämään melko pienellä vaivalla, käännään alustaa säännöllisesti ja kastelun lisäksi kaivan banaaninkuoret, kahvisumpit yms hajoavaa materilaalia alustaan. Tästä pedistä löytyy varmasti kaikennäköisiä "herkkuja"

Välkommen på besök / Tervetuloa vierailulle